Depeche Mode

Har precis varit och lämnat Frank & Stella hos Monica deras dagmamma.
Hon är helt otroligt bra för våra barn, hon och hennes man som är dräng på en bondgård bor vid denna gård.Där finns får, höns, kor, hästar och till Franks stora förtjusning traktorer !! som han dessutom får åka med i ibland ;).
Dessutom lagar hon hemlagad mat till barnen varje dag och fostrar dom som om det vore hennes egna.Vart hittar man det nuförtiden? I mina ögon är hon en lottovinst utan dess like.
På väg hem kände jag ett Depeche sug som jag emellanåt får och skruvade upp cd´n i bilen till max och bara njöt. Att musik kan ge en näst in till en euforisk känsla är otroligt. Rysningen när håret ställer sig på armarna och en slags odödlighet rusar genom kroppen där blodkropparna använder kärlen som Autobahn.
Man kan till och med drömma sig bort såpass mycket att man undrar hur vänner skulle se på en om man vore ledsångaren i ett hyperkänt band som Depeche Mode.
Jag minns min första Depeche Mode skiva.. jag minns doften utav kovolutet och minns hur prasslet utav innerskyddet till vinylskivan prasslade på ett slags lyxigt sätt vilket gjorde att skivan kändes ännu mer exklusiv än var den redan var i mina ögon.
Speak and Spell heter den skivan och året var 1981 och det var soligt ute och jag hade stängt in mig på mitt rum där jag skulle ha en stund för mig själv när jag för första gången skulle spela skivan på mitt rum.
Detta minnet är så starkt så det skulle lika gärna kunnat varit igår detta hände och inte 29 år sedan. shit vad längesedan det betyder ju att jag blir 40 i år O M motherfucking G.
Idag skall jag träffa Tina och prata lite och sedan skall jag försöka samla ihop 100 pärmar som konkursförvaltaren skall ha.
Bifogar ett klipp ifrån en konsert, magiskt är ordet.. den sista minuten är ett sånt bevis på hur hänförd man blir.